Våra hägn

Storkprojektet har två hägn i Skåne. Storkprojektet arbetar med två permanenta hägn i Skåne: Fulltofta och Hemmestorps Mölla. Allmänheten är välkommen att besöka båda hägnen när som helst året runt. Vårt främsta besökshägn är Fulltofta där de flesta guidningarna sker. Tänk på att visa försiktighet när du rör dig nära storkarna, särskilt under häckningstiden.

Vill du boka en guidning för större sällskap, kontaktar du paulwiberg@hotmail.com Mob: 070-52 82 660

Flyinge Kungsgård

Storkhägnet vid Flyinge Kungsgård är Storkprojektets minsta hägn. Det invigdes i januari 1991 och rymmer idag en handfull par som häckar och får ungar. Om de lyckas med häckningen kommer dessa par året därpå flyttas till ett utsläppshägn och släppas ut. Kungsgårdens kulturmärkta byggnader passar storkarnas krav på boplatser och i de näringsrika hästhagarna är det gott om daggmaskar och insekter till ungarna. Som mest har 11 par häckat på taken. Men för att öka antalet flygga ungar per par har antalet storkpar minskats.

Fulltofta

I Fulltofta finns Storkprojektets största hägn (2500 m2). Det stod klart 2004. I hägnet bor knappt 50 storkar. De flesta av dessa är polska storkar som har importerats i två omgångar (2004 och 2009). Där har storkarna hamnat på olika djurparker efter att ha rehabiliterats från skador i det fria. Detta gör att flera av storkarna inte kan flyga då vingarna är stela eller delvis amputerade.
På stolparna som bär upp nättaket samt runt omkring häckar fria storkar.

Hemmestorps Mölla

Hägnet vid Hemmestorps Mölla byggdes 1991 och utökades 2001. Det ligger i naturreservatet Klingavälsåns dalgång. Det var i det området storkarna höll sig kvar längst innan storken utrotades. På Hemmestorps Mölla häckade storkar på 1890-talet. Hägnet används som avels- och parbildningshägn. Många fria storkpar häckar på gården och hägntaket.
När hägnet uppfördes hade Hemmestorps Mölla ägts av samma släkt sedan början av 1700-talet! Marken hade skötts på ett sätt som gynnade våtmarksfloran och -faunan. Den nionde och siste ägaren blev Tage Jönsson och han saknade arvingar. Före sin död sålde han därför fastigheten till Naturvårdsverket för att markskötseln skulle fortsätta på det sätt han önskade.